Filippas berättelse om Aspen trepunktskorsett
Bakgrund
Jag är född 1967 och min skolios upptäcktes i tonåren, i 14-årsåldern. Det är en S-kurva och jag fick en bostonkorsett som skulle bäras 23 timmar om dygnet. Jag var en besvärlig patient och inte alls duktig med att bära mitt ”plastfängelse”. Jag har en S-kurva och i gamla journaler kan jag läsa att övre hö-konvex skoliosen var 26 grader Cobb. Nedre vä-konvexa skoliosen var 30 grader Cobb.
Jag var en fysiskt aktiv tonåring som spelade basket, utövade redskapsgymnastik och deltog i friidrott. Jag låtsades som om jag inte hade skolios och redan efter ett halvår använde jag bara korsetten på nätterna. Någon smärta att tala om fanns inte, men en liten beskedlig puckel.
Det sista röntgenutlåtandet från RIL i Linköping innan jag försvann från deras screening är från 1984. Då var båda krökarna 36 grader.
Först i 20-årsåldern började jag känna trötthet i ryggen. Dock var jag fortfarande mycket rörlig och smidig.
Ryggen hindrade mig inte alls fram till att jag födde barn i december 2005, vilket nu är 15 år sen. När min son lämnade min mage var det som om ryggen föll ihop. Jag hade mycket ont i bäckenet och jag kände mig svag i hela bålen. Det blev sjukgymnastik i form av allmänna ryggövningar men inget specifikt anpassat efter mina krökar (som inte röntgades).
Sen dess har jag kämpat på och har sedan ett par år känt mig jättetrött i ryggen, och haft ischias i vänsterbenet. Dessutom har jag ont i vänster SI led. Värst är det när jag sitter eller ligger, och det är förstås jobbigt på natten.
Min make och jag älskar att vandra och vi åker skidor både tur och utför men numera undviker jag att bära tung ryggsäck. Jag joggar inte sen jag födde barn 2005.
Först i år fick jag en slätröntgen som visade 80 grader cobb i lumbalkröken. Jag har erbjudits steloperation av hela ryggen (Dr. Kourosh, Nya Karolinska) men jag är jätterädd och har inte tagit något beslut kring det... först vill jag träna musklerna och se hur det går.
Röntgen från i år. 80 grader i lumbalkröken. Bilden är tagen framifrån.
Men så här ser jag ut på utsidan. Lite märken från korsetten till vänster på puckeln.
När jag sträcker upp armarna får jag kämpa lite.
Framifrån är jag NÄSTAN som en vanlig människa.
Så nu till det ni är nyfikna på: Aspen trepunktskorsett.
Jag fick en remiss av Dr. Kourosh på korsetten som jag sen provade ut på Ortopedia. Den kostade mig ingenting. De sa att korsetten är relativt ny i Sverige men att den ska finnas tillgänglig i hela landet genom företaget embreis.com. Deras hemsida visar tydliga bilder på korsetterna. https://embreis.com/se/produkt/aspen-tri-point-fso-adjustable/
Veckan innan påsk fick jag min Aspen trepunktskorsett. Till en början skulle jag bara ha den två timmar på förmiddagen samt två timmar på eftermiddagen. Ryggen behöver vänja sig.
Första känslan var skön. Den håller verkligen uppe ryggen och avlastar. Efter några timmar är jag dock rätt slut, jag får en viss känsla av stas och korsetten trycker förstås på revben och puckel. Det kan också kännas lite tungt att andas. Att ta av den känns puh - skönt! Första veckan hade jag ibland huvudvärk men det har lagt sig.
Nu är jag uppe i tre timmar på förmiddagen och detsamma på eftermiddagen. Jag har försökt experimentera lite att träna med pilatesboll samt att cykla med korsetten på och det går bra. Ibland lättar jag lite på trycket med dragsnörena och sen kan jag dra åt igen.
Aspen trepunktskorsett
Först sätts den på med kardborre.
​​
Sen drar jag åt i två snören så hårt jag vill, den kramas ihop. Ett metallstag håller emot i höger höft och under höger armhåla som hindrar bröstkorgen att kollapsa åt höger. Materialet är tyg och metall.
​
​
Och hur känns det nu efter några veckor?
Innan jag fick korsetten orkade jag inte hålla uppe ryggen en hel arbetsdag. När jag gick hem hade jag jätteont och ryggen kollapsade och revbenen gnagde mot ena höftkammen. Ryggmusklerna var helt uttröttade och krampade.
Med korsetten har revbenssmärtan och muskelkrampen minskat drastiskt vilket gör att jag kan göra mina ryggövningar från fysioterapeuten bättre och oftare. Jag orkar så mycket mer och korsetten hjälper mig att inte sjunka ihop, den stöttar och påminner om min hållning.
Jag känner mig tryggare i den eftersom den hindrar mig att göra dumma ohälsosamma rörelser som ger mer smärta senare på natten.
Jag varvar med och utan korsett under dagen. Det är förstås tyngre att andas med något som trycker ihop bålen.
Ibland tränar jag med den och får då hjälp med hållning och balans. Det är en skön känsla.
Samtidigt blir det lite skav och tryck mot puckeln att stå ut med men det är verkligen en petitess i jämfört med smärtorna utan korsetthjälp.
​
Hälsningar
Filippa
​​